(än en gång har rubriken inget med inlägget att göra. ändå har båda med mina känslor att göra, i know, jag är komplicerad, deal with it. jag har inte sagt att du ska läsa den här bloggen eller att du ska umgås/prata med mig ändå.)
jag är trött på folk som säger en sak men gör något helt annat. jag pallar inte med sånt. jag är på väg dit jag inte vill igen. för så fort man kommer upp så slår någon till en igen. och efter att varit nere ett antal ggr, så blir man svag. det räcker med att bara peta på mig nu så trillar jag igen. menar nu. tänk om jag inte skulle åkt iväg om några dagar. vad hade hänt då? stannat kvar o så? sen vafan hade hänt till våren? :S
jag säger som jag sa till anna, jag skiter i vilket nu. och för mig finns det inget som heter hopp längre, bara vilja. varför? jo, för hopp gör en ofta väldigt besviken. jag vet jag snackar massa konstig komplicerad gojja som funkar i mitt huvud, funkar den inte för dig? too bad. då får du väl gå på studiebesök hos min hjärncell. orkar inte med nåt annat. my race now o hänger du inte med i svängarna, synd för dig. hejdå.
my life, mitt val. sorry, du har ingen påverkan mer än att komma med råd eller så. doning things for myself nu. då det är mer lönsamt i längden. för alla.
No comments:
Post a Comment